 |
|
|
|
Tulpanens historia
|
|
Tulpanen är inhemsk i Persien och Turkiet. Här växer Lali, som tulpanen heter på turkiska, naturligt. På 1500-talet ansågs Konstantinopel, nuvarande Istanbul, vara en av världens vackraste städer. Det var centrum för handel, kommunikation, kultur och politik och de fantastiska stadsträdgårdarna beundrades vitt och brett.
Tulpanen i Persien
'Tulpanens århundrade' i Turkiet nådde sin höjdpunkt i början på 1700-talet. Varje vår vid fullmåne organiserade Sultan Ahmed III en strålande tulpanfestival i palatsets trädgårdar. Uppenbarligen lät han till och med importera lökar från Holland. Hundratals vaser med de vackraste tulpaner sattes i ställ. Kristallkulor fylldes med färgade vätskor och ljuset från kristallamporna stärkte den sagolika atmosfären. Burar med sjungande kanariefåglar och näktergalar hängde i trädgrenarna. Gästerna var klädda i färger som passade blommornas färgprakt. Dessa strålande fester orsakade till slut Sultanens fall. Han mördades av missnöjda konspiratörer som tyckte att skattkistan tömdes alltför snabbt.
Handel i och odling av tulpaner var strängt reglerade i Persien. Handel i blomsterlökar utanför huvudstaden var förbjuden. Syndare straffades hårt. Alla existerande och nya varieteter listades noggrant. I den äldsta kända boken om tulpaner listades inte mindre än 1588 namn på tulpaner.
Tulpanen i Europa
1578 lär den första tulpanen ha kommit till Storbritannien från Wien i Österrike. Ungefär 45 år senare listar John Parkinson, en känd författare om örter, över 150 varieteter. Han delade upp dem i 3 grupper; tidiga, mittsäsong och sena. Denna klassificering används fortfarande idag. Storbritannien spelar ännu en viktig roll vid odling och registrering av nya varieteter.
I Frankrike var tulpanen hovets blomma under Ludvig XIV, Solkungens, regeringstid. Hovdamerna älskade att dekorera sina urringade klänningar med tulpaner som en symbol för äkta rikedom.
På 1800-talet blomstrade handeln i blomsterlökar i Berlin. Men den ständigt växande staden begravde till slut trädgårdarna under sina byggnader.
Tulpanen i Holland
Den flamländske diplomaten Ogier De Busbecq , sändebud för de österrikiska Habsburgarna vid Süleyman den Stores hov, blev biten av tulpanbacillen. Han skrev entusiastiskt om tulpanens skönhet och skickade några lökar till sin holländske vän och vetenskapsman Carolus Clusius. Clusius hade just börjat ett nytt jobb som botaniker vid Leidens universitet. Han var väldigt fäst vid sina sällsynta blommor. Det sägs att han begärde sådana skandalösa priser för sina lökar att ingen ville köpa dem.
Några handelsinriktade män kunde inte stå ut med detta, och en mörk natt smög de sig in i trädgården och tog lökarna. Uppenbarligen var Clusius så upprörd över detta att han aldrig mer odlade tulpaner. De stulna lökarna anses utgöra grundmaterialet för tulpanodlingen i Holland.
Tulpomani
Tulpaner blev snabbt populära i stora delar av Europa. Men det var mest de rika som hade råd med blommorna. En trädgård var mer en samling dyrbarheter och tulpanen spelade en mycket kostsam roll i detta. Tulpanen blev allt dyrare och 1634 gick det alltför långt. Tulpomanin hade slagit till.
Under denna period var lökhandeln mycket spekulativ. Folk köpte och sålde utan att några pengar eller varor bytte händer. Allt skedde på papper. Dessutom visste ingen precis vad deras lökar skulle frambringa. Handlarna kunde bara hoppas på en vacker blomma. När en handlare sålde en lök var det tvivelaktigt om han någonsin hade sett löken, eller om köparen faktiskt kunde hosta upp pengarna eller varorna. Vanligen gällde det bara löften. Allt fler mellanhänder ville blanda sig i leken och, viktigast av allt, tjäna en förmögenhet. De populäraste arterna var sällsynta och priserna sköt i höjden. Semper Augustus slog allt; den var värd femtusen holländska floriner, samma pris som ett hus längs kanalen i Amsterdam! Varor användes ofta som betalning i stället för pengar. Följande pris avtalades för en Viceroi-tulpan (värd hälften av Semper Augustus):
2 vagnslaster vete, 4 vagnslaster råg, 4 feta oxar, 8 feta grisar, 12 feta får, 2 fat vin, 4 fat öl, 1000 pund ost, en säng, en silverbägare och kläder.
Handel fördes mest i små kyffen i värdshus och krogar. Det var olagligt, men alla visste om det. Till och med barn användes som spioner.
Efter tre år tog Tulpomanin slut. Priserna föll och många handlare gick i konkurs, för vilket de straffades med långa fängelsestraff. Förmögenheter försvann ut i tomma intet och många förlorade sina jobb. I april1637 förklarade den holländska regeringen alla spekulativa avtal för ogiltiga och fastställde ett maximipris på 50 holländska floriner för en tulpanlök.
|
|
|
|
|
|
|
|
|