Bakker - Ormbunkar; lite skogskänsla i din trädgård

Ormbunkar växer på fuktiga platser där solljuset bara filtreras genom träden. Precis som i skogen där det växer alla typer av mossor på döda eller levande trästammar. Ormbunkar växer vanligen i skogar där solen inte når till marken. Den invändiga strukturen på ormbunkens blad är helt och hållet anpassad till detta. Mesofyll innehåller stora intercellulära utrymmen. Detta tillåter stor avdunstning och det är därför som de kan växa på mycket fuktiga platser.

En kudde av ormbunkar
De flesta ormbunkar växer i jord som är väldigt rik på humus pga den stora mängden löv som har fallit från träden. När du går på den kan du känna att det studsar. Det är en mjuk matta av vissna och ruttnande löv. De flesta ormbunkar växer i detta, men några växer på andra växter, huvudsakligen träd. Det sker vanligen i tropiska områden, men även på närmare håll. Gymnocarpium dryopteris (ekbräken) väljer vanligen en plats högt upp där de kan växa. Det finns även små ormbunkar som växer på väggar, vanligtvis gamla sådana. Cetera officinarum är väldigt vanlig i södra Europa, där den växer på stenar i starkt solsken!
Det sätt på vilket ormbunkar växer kan skilja sig åt ganska mycket. Många ormbunkar har rotstockar som de snabbt sprider sig med. Andra förblir mycket mindre och har inte den här invasionsvanan.

Ormbunkar skiljer sig åt inte bara i form utan också i färg. Det finns tom en ormbunke Athryrium niponicum 'Metallicum' som ibland kallas regnbågsormbunke, eftersom den har så många fantastiska färger. Andra ormbunkar uppvisar de mest fantastiska höstfärger.

En annan bra anledning att ha en ormbunke i din trädgård är att många av dem är vintergröna, som tex Polystichum aculeatum (uddbräken).

Ormbunkar har ofta två olika typer av blad. Några med och andra utan bruna sporgömmen. De skiljer sig åt ganska mycket i form. De kan även se ut som överblommade blommor, som t ex på Osmunda regalis (safsa).

Ormbunkar ser bäst ut på våren när deras nya löv fortfarande är upprullade. När de växer rullas de sedan ut av sig själva och på många typer syns deras hår tydligt i det här stadiet.

Allt som växterna gör har som mål att arterna ska fortleva. Det är därför de flesta av dem blommar. Fröna sprids på alla möjliga sätt för att nytt liv ska kunna börja (helst inte för nära moderväxten). Ormbunkar däremot blommar inte, men de har ändå lyckats överleva under miljontals år. Ormbunkar bildar sporer i sporgömmen på sina fruktbara blad. De här bruna gömmena släpper ut de extremt fina sporerna som bärs iväg av vinden. När sporerna landar på en lämplig plats kommer de att växa upp till en ny växt.