Bakker - Kruk- eller terrassväxter: var kommer de ifrån?

Växter borde bara växa direkt i marken. Så fort normala härdiga perenner sätts i krukor medför detta en massa extra arbete, såsom bevattning och omplantering. Växter som under normala omständigheter är härdiga, kommer att få problem när det blir frost om de växer i krukor och det kan hända att de vissnar. Men allt extra arbete lönar sig. Uteplatser och balkonger ser mycket finare ut med några vackra blommande växter.

Krukväxter eller orangeriväxter har blivit så populära att trädgårdsmästare sätter alla sorter av härdiga växter, såsom t.ex. hosta och malva, i krukor. De kallas krukväxter, vilket inte säger någonting eftersom alla växter kan sättas i krukor.

'Växthus' uppkallat efter pomeransträdet
I Västeuropa har det alltid funnits ett stort intresse för exotiska växter. Medicinskt intresse, (ung. 1900 mediciner bestod nästan uteslutande av växtdelar eller extrakt) eller ekonomiskt intresse (potatis och tomat) spelade en stor roll. Det ornamentala värdet var mindre viktigt. Att odla växter från den egna klimatzonen mötte inte alltför stora problem.

Växthus, och då menar vi inte uppvärmda drivhus, fanns inte på 1500-talet. 1590 byggdes en träbyggnad intill Leiden University i Nederländerna. Vid behov eldade man för att få apelsinträden att klara sig över vintern. Senare byggdes stora rum med mycket fönster som vette mot söder för att få in mycket solljus och värme. På detta sätt uppstod botaniska trädgårdar och 'orangerier' hos de förmögna. Namnet orangeri härstammar från att man i början odlade apelsinträd (orangeträd, vanligtvis Citrus aurantium) i dessa växthus.

Stengods är favoriten
Eftersom man var tvungen att flytta in växterna och sedan ut dem igen varje år, måste de finnas i stora krukor. Växterna var ofta mycket stora och krävde stor plats. Stora träbaljor visade sig vara lämpligast att förvara plantorna i. Numera använder vi inte träbaljor längre. Idag används alla sorters krukor men terrakottakrukan är den allmänna favoriten. Urvalet av växter har även förändrats drastiskt under åren. I början odlade man i allmänhet sydeuropeiska och afrikanska växter. Senare kom fler och fler växter från Sydasien, Central- och Sydamerika. Senare kom även växter från Australien och Nya Zeeland till våra trädgårdar. Nu förtiden tenderar vi att glömma av varifrån våra växter härstammar.
Krukväxterna kommer från platser där solen skiner mer än i Väst- och Centraleuropa. Att vi reser oftare och längre och stöter på exotiska blommor har bidragit till krukväxternas popularitet.
Temperaturen kan vara låg även i deras naturliga miljö.

Vissa krukväxter, eller snarare växter som behandlas som krukväxter, kommer från torrt klimat (agave). Andra kommer från mycket fuktiga regioner (oleander) och klätterväxter såsom passionsblomma växer i skogsområden. Detta innebär att alla växter har olika behov, vilket är svårt då alla växer på en uteplats och tillbringar vintern i samma rum. De är dock ganska härdade och med den extra uppmärksamhet som vi ger dem överlever de utan några större problem. Många krukväxter är vedartade, ofta buskaktiga och en del av dem blir träd i sin naturliga omgivning, t.ex. coccolobban. När de sätts i en kruka har inte rötterna så stor plats att de kan bli riktigt stora. Förutom stora buskar och träd finns det låga sorter som lavendel och klätterväxter (bougainvillea).
Många örtväxter (agapanthus är den mest kända) används som krukväxter. Vidare finns det en del lökar som kan odlas som krukväxter (crinum) samt en del kaktusar och suckulenter gör sig bäst som krukväxter.

Heliotropium, lantana and marguerite klassas även som krukväxter. Men det är svårt att klara dem genom vintern och de klassas därför även som ettåriga krukväxter. Dessa växter är så billiga på våren att många inte bryr sig om att förvara dem över vintern.