 |
|
|
|
Växthusets historia
|
|
Ett orangeri är ett stort drivhus för ömtåliga växter. De byggdes ursprungligen för odling av apelsinträd (därav namnet) och andra exotiska växter. Det blev status att ha en samling av sällsynta och ovanliga växter och att bevara dem vid liv över vintern, speciellt i Nord- och Västeuropa där vintrarna är kalla.
På 1600-talet byggdes de första växthusen med ett stort antal höga fönster som det mest framstående kännetecknet. Fönstren som vette mot söder släppte in maximalt med eftermiddagssol. Fönstren satt i tegelväggar och de enkla taken byttes senare ut mot de typiska sluttande tegeltaken. Den norra väggen var massivast byggd av tegel mot kylan och vinden. Om de känsligare växterna skulle överleva eller inte berodde till stor del på isoleringen av drivhuset. Halm användes för isolering av taket och under mycket kalla vintrar täcktes träväggarna med ett extra lager av lera och halm. Fönsterluckor och väggar täcktes även med ett lager av boveteskal, vilket var en effektiv metod. Kaminer och spritkök värmde upp växterna som ofta växte i träbaljor, för att de skulle överleva Väst- och Nordeuropas vintrar. Senare på 1800-talet fanns golvvärme i vissa växthus för att hålla rötterna varma. De hade även öppna takfönster för ventilation. Växthusen bestod mestadels av ett stort rum, men det fanns de som hade separata så- och förökningsrum. Dubbeldörrarna gjordes så stora som möjligt för att göra det möjligt att flytta stora växter in och ut.
Flyttbara krukplantor i mikroklimat
Herrskapsfolk och de förmögna hade lantställen som givetvis skulle ha välplanerade trädgårdar. Krukplantorna spelade en dekorativ roll i dessa nöjesträdgårdar. Flyttbara krukplantor, citrusträd och kapersbuskar dekorerade trädgården på sommaren och placerades i växthus under vintern. I Padua i Italien byggdes ett växthus redan år 1545. De första växthusen hade ingen uppvärmning. Endast under mycket kalla vintrar tändes öppna brasor för att värma upp växthuset. Efter 80-årskriget år 1648 tog växthustrenden först fart i Frankrike, Tyskland och Nederländerna. Apelsinträd fördes in från södra Italien och placerades i ekfat i de skyddade apelsinfälten. Köpmännen tog med sig pomeranser och apelsiner hem från sina resor. De tog även med sig bananplantor, oleander, hibiskus och granatäpplen. Trädgårdar omgavs ofta med murar, inte bara för lugnet utan också för att får ett mikroklimat. Solen och vindskyddet gjorde att klimatet inom murarna var lite varmare, vilket medförde att de lite mer exotiska växterna trivdes. I början utgjorde trädgårdsmuren ofta baksidan av växthuset.
Manna- och hästkraft
Under 1700-talet skrevs många praktiska arbeten om odling av apelsin-, lime och citronträd. De rekommenderade att man återskapade en sydeuropeisk skyddad dal för trädens sommarvistelse. Träden togs sedan in i slutet på oktober för att övervintra i 8°C till 10°C. Detta var en enorm uppgift när det gällde en stor mängd växter. Inhyrt folk lastade upp dessa träd i sina enorma träbaljor på kärror och körde dem till orangeriet. Baljorna lyftes sedan över på pålar och rullades så nära ingången som möjligt. Man var sedan tvungen att lyfta in baljorna i växthuset som ofta låg högre än själva trädgården. Det är därför originalbaljor alltid har handtag.
Om det inte var frost ute kunde fönstren vara öppna. Kondens var ett problem och vattnet moppades upp av trädgårdsarbetarna. I början fanns det endast träluckor som man kunde öppna. Senare kom vaxat papper (som släppte in solen, men som tyvärr inte stod emot vatten i längden) följt av riktiga glasfönster. Skjutfönster och takfönster medförde frisk luft och solljus till växterna. Efter mitten av maj kunde växterna klimatanpassas igen på en skyddad plats och tillbringa de följande fem månaderna utomhus igen.
Dekorerade med pilaster och palmettor
Under 1800-talet blev dekoration allt viktigare. Orangerier byggdes i eller intill herrgårdar och slott och återkom i trädgårds- och landskapsdesign. Byggnaden var mer omsorgsfullt dekorerad med pilaster och palmettor längs med rännstenen och ett brett upphöjt trappsteg eller en pergola i italiensk stil. Interiören utformades ofta med vackert putsade väggar och tak med gjutjärnsgaller och golv i Medelhavsstil, ibland var de till och med utsmyckade med statyer av blomstergudinnan Flora. Sådana dekorativa interiörer användes ofta som en (täckt) teterrass. Agaver, lagerträd, kamelior, solfjäderspalmer och dadelpalmer samt New Zeeland flax odlades i baljorna och gjutjärnsvaserna innehöll lantaner, agaver, myrten, yucca, agapantus och solanum, eukalyptus och t.o.m. kaffeplantor. I några växthus odlades grapefrukter och orkidéer.
|
|
|
|
|
|
|
|
|