Anisfröna kommer ursprungligen från Fjärran Östern, och de kom till Europa via de viktigaste handelsrutterna. Redan de gamla egypterna använde anisen för olika syften. Och till och med i Gamla Testamentet beskrivs hur anis används. Romarna använde örten i första hand kulinariskt på sina välkända fester, men man använde även fröna för att bota magbesvär. Man trodde att fröna kunde skydda mot Onda Ögat om man bar dem på kroppen i en liten pung. Anis växer vilt inom hela det gamla romarriket.

Anisfröna sås om våren, helst i mark som är lite kalkrik. Växten blir upp till ungefär 50 cm hög och den är vacker att se på. De vita blomflockarna slår ut om sommaren och de doftar en aning.
Om du odlar anis i din rabatt, får du inte glömma att skära av blomhuvudena. Om du inte gör det kommer rabatten att vara full med anis nästa år.
Fröna kan torkas och användas i många olika rätter.

Anis stimulerar mjölkkörtlarna, och det har sedan sekler givits till nyblivna mammor för att få igång amningen, antingen att äta, eller som örtte. I Holland serverar man traditionellt 'kex med möss' då ett barn har fötts. 'Mössen' är anisfrön, överdragna med vitt och rosa, eller vitt och blått socker (beroende på barnets kön), som strös på ett slags kex.
I andra delar av Europa är det en tradition att använda anisfrön i sötsaker på bröllop, så kallat 'brudsocker'. Tanken bakom detta är att anisen sägs ha positivt inflytande på de nygiftas fruktsamhet.